Ge bort.
Idag hände något historiskt.
Jag gav bort två par skor. (!!!!!!!!!!!!!!!!!) Min samlig på ca 50 par har alltså nu blivit två mindre.
Passade även på att rensa ur mitt galma liv.
Jag gav bort två par skor. (!!!!!!!!!!!!!!!!!) Min samlig på ca 50 par har alltså nu blivit två mindre.
Passade även på att rensa ur mitt galma liv.
Idag.
Idag, den 26/12 -2008, Annandagen, vaknade jag i vissheten om att vara 364 dagar kvar till 20. I och för sig var det inte alls det jag tänkte på när jag vaknade. Solen sken och frosten hade lagt sin gnistrande matta över landskapet under natten. Alert som jag alltid är, skuttade jag ur sängen och drog på mig mammas gamla slappa långkalsonger, för att sedan kila ner och äta frukost. Min familj kom in genom dörren när jag just hade svalt min sista tugga. De hade varit ute på en härlig morgonpromenad med hundarna. Mamma informerade mig om att jag skulle klä mig då storbesök från grannlandet skulle komma över en enkel brunch, sådär runt tolvsnåret.
Det blev en trevlig tillställning, och även mina två äldsta kusiner och deras mor deltog. Tyvärr kunde våra gäster inte stanna längre än ett par timmar för vi hade en släktmiddag i malmö redan klockan tre att passa.
Jag satte mig framför ratten och mamma i sätet brevid, självklart med min bedårande jackrussel i knät. Det var en förfärlig dimma nästan hela vägen, och väl inne i malmö var det inte mycket bättre. Folk sprang över gatorna, yra som höns, med tomma blickar, och händerna fulla av mellandags-rea-kassar.
Vi hade tur. En parkeringsplats stod ledig nästan precis vid porten.
Hissen var tom, så vi valde att ta den istället för trapporna till femte våningen. Resterande delar av familjen och släkten hade kört i förväg och var därmed redan på plats. Jag blev direkt tillfrågad vad jag ville dricka, och eftersom uttycket "rödvinsvänster" ligger så bra i min mun, valde jag rödvin.
Jag njöt av vinet och den lilla förrätten tillsammans med alla de andra, och åt därefter en fantastisk huvudrätt med ett passande vitt vin.
Blåsan började ge efter och jag valde att kombinera ett toalettbesök med ett telefonsamtal. Han var entusiastisk! "Ring mig senare, när du är på väg!"
Tillbaka till bordet kom jag, och informerade om att jag skulle stanna i malmö för natten. Några öl med några vänner skulle bli trevligt.
Sådär en timme senare var det dax för dessert, när det plingade i min ficka.
Klödd, tjafs. Okej jag ringer och frågar en andra part om inte han vill husera mig för natten? Självklart, han har alltid varit en ängel. Vägbeskrivning. slut.
Kvällen led mot sitt slut och jag ringde. "Men vänta, alltså jag trodde, jag ska... vi ska... jag trodde du... är du sur?"
Lätt blir jag kall av sådant. "Nej, jag lägger på nu, hejdå....nej, måste sluta... måste sluta, hejdå." Helt kallt. Helt utan medkänsla. Ibland är jag kanske elak, eller låter elak. Men det är bara besvikelse. Jag blir inte sur.
Jag satt fram, mamma körde. Jag skickade ett meddelande till ängeln och tackade för hans vänlighet att vilja husera mig men att jag var tvungen att lämna återbud. Jag frågade ändå om ängeln kanske ville se en mycket omtalad utställning med mig, dagen därpå. Svaret blev ja.
Nöjt la jag in en snus under läppen. Ganska välförtjänt. Han skickade ett dåligt be-om-ursäkt-meddelande, som jag nästan godtog. Jag godtar inget där längre.
Väl hemma igen, la jag mig under en filt och avnjöt en kopp te till en ganska dålig film.
Det börade välla fram som en våg och nog lät jag filmen då sluka mig ännu mer. Tack och lov för det.
Spegeln säger sanningen och det vet jag mycket väl. Efter julmaten är man tjock.
Det blev en trevlig tillställning, och även mina två äldsta kusiner och deras mor deltog. Tyvärr kunde våra gäster inte stanna längre än ett par timmar för vi hade en släktmiddag i malmö redan klockan tre att passa.
Jag satte mig framför ratten och mamma i sätet brevid, självklart med min bedårande jackrussel i knät. Det var en förfärlig dimma nästan hela vägen, och väl inne i malmö var det inte mycket bättre. Folk sprang över gatorna, yra som höns, med tomma blickar, och händerna fulla av mellandags-rea-kassar.
Vi hade tur. En parkeringsplats stod ledig nästan precis vid porten.
Hissen var tom, så vi valde att ta den istället för trapporna till femte våningen. Resterande delar av familjen och släkten hade kört i förväg och var därmed redan på plats. Jag blev direkt tillfrågad vad jag ville dricka, och eftersom uttycket "rödvinsvänster" ligger så bra i min mun, valde jag rödvin.
Jag njöt av vinet och den lilla förrätten tillsammans med alla de andra, och åt därefter en fantastisk huvudrätt med ett passande vitt vin.
Blåsan började ge efter och jag valde att kombinera ett toalettbesök med ett telefonsamtal. Han var entusiastisk! "Ring mig senare, när du är på väg!"
Tillbaka till bordet kom jag, och informerade om att jag skulle stanna i malmö för natten. Några öl med några vänner skulle bli trevligt.
Sådär en timme senare var det dax för dessert, när det plingade i min ficka.
Klödd, tjafs. Okej jag ringer och frågar en andra part om inte han vill husera mig för natten? Självklart, han har alltid varit en ängel. Vägbeskrivning. slut.
Kvällen led mot sitt slut och jag ringde. "Men vänta, alltså jag trodde, jag ska... vi ska... jag trodde du... är du sur?"
Lätt blir jag kall av sådant. "Nej, jag lägger på nu, hejdå....nej, måste sluta... måste sluta, hejdå." Helt kallt. Helt utan medkänsla. Ibland är jag kanske elak, eller låter elak. Men det är bara besvikelse. Jag blir inte sur.
Jag satt fram, mamma körde. Jag skickade ett meddelande till ängeln och tackade för hans vänlighet att vilja husera mig men att jag var tvungen att lämna återbud. Jag frågade ändå om ängeln kanske ville se en mycket omtalad utställning med mig, dagen därpå. Svaret blev ja.
Nöjt la jag in en snus under läppen. Ganska välförtjänt. Han skickade ett dåligt be-om-ursäkt-meddelande, som jag nästan godtog. Jag godtar inget där längre.
Väl hemma igen, la jag mig under en filt och avnjöt en kopp te till en ganska dålig film.
Det börade välla fram som en våg och nog lät jag filmen då sluka mig ännu mer. Tack och lov för det.
Spegeln säger sanningen och det vet jag mycket väl. Efter julmaten är man tjock.
