dactylo

...Sa roffe när jag höll vinflaskan upp-och-ner för att hälla upp ett glas.




Jag hade rosett i håret.





Maya mötte upp oss ute.



Och Mia, Alex och Eleni.



JA! DET ÄR SANT! Theodor Jensen spelade. Ack så fint det var!



Idag är det den 30 januari. Kanske en dag att minnas.

Igår var Eleni här. Attans vad länge sen det var vi sågs, och attan vad fint det var att ses igen!
Den här bilden är tagen för ungefär ett år sen när vi precis hade blivit vänner.

Hur ska jag kunna hålla mig till våren?

...sa Hundpojken. Fa Fan, sa jag.

Vi spelade poker och drack vin.



Nadja.



En snäll ryss.



Tovis.



Antonio.



Oh shit! Sen rök arinas finger och blodet sprutade. Doktor karin la om skiten.

En sån här glad kille stod och kramade en pelare vid skanstulls tunnelbana idag.

Rufus hittade bilder på oss på Lost. http://www.loststhlm.se/wordpress/
Kul att de gillade min SVT Malmö-påse!

Vi åt världens godaste tårta som Amanda och Tova hade gjort.



Den var utsmyckad med Hogwarts emblem.



Amanda.



Rufus och Arina.



Tova och sebastian.



det var en mycket fin kväll!

Den här bilden är tagen samma kväll som jag träffade Hundpojken första gången.

Idag finner jag mig själv vid kylen. Créme fraiche är vad jag äter. Endast.

...Sa jag glatt när frukostbuffén på String visade sig innehålla just pannkakor.
Igår var det en bra kväll. En mycket bra kväll.

Det här är min vän Johanna.
Hon är den snällaste personen jag känner.
Hon bryr sig om allt och alla som finns i hennes närhet.
Hon bor i världens finaste lilla lägenhet i lund. Där känner jag mig trygg.
Hos henne känner jag mig trygg.
Jag saknar henne så mycket ibland.

--->    Så var det dax igen.



Satan.

Det är ett nytt år.
Jag vill inte att det ska hända igen.
Det är minus tjugo jävla grader här och man dör nästan när man lämnar hemmet i strumpbyxor.
Igår fick jag för mig att springa i shorts. Jävligt dumt.
Jag fick också för mig att ringa. Han svarade och jag frågade varför han hade hört av sig till mig några dagar tidigare. Han svarade såklart inte på det. "Jag vet inte" är inget svar. Inte nu längre.
Jag skulle inte ha ringt.

Varför är alla så svåra?
Jag har försökt sluta spela spel. Det verkar vara allas mardröm att just spela spel, ändå likt förbannat gör de det när det väl kommer till kritan.
Jag vill inte vänta 72 timmar innan jag hör av mig, eller en vecka, eller vafan det nu är för jävla regler som gäller.
Inte heller vill jag verka påträngande. För det är väl så man upplevs när man inte spelar spel med någon som spelar dem?
Om jag vill träffa någon så ringer jag, oavsett om det var igår vi knullade.

Jag ska sluta falla. Jag har väldigt lätt för att göra det.
För visst är jag en drömmare.
Verkligheten är inte vän med mig och jag är inte vän med den.
Mitt i allt går jag omkring och tror att saker är som jag vill att de ska vara.
Alltid blir jag besvken. Ibland blir jag inte det.
Oftast får jag ångest när verkligheten bevisar att den har rätt.
Då lägger jag mig under täcket och somnar. Mitt på dagen.
Eller så dricker jag rödvin och glömmer mina drömmar.
Fel, jag får nya drömmar. Glömmer verkligheten.

Amelia och hennes bror Tom har varit i Sverige och hälsat på. Vilken underbar vecka. 
Just nu sitter de på flyget hem till jättelandet.

Här är jag och Amelia.