dactylo

Det här är min vän Johanna.
Hon är den snällaste personen jag känner.
Hon bryr sig om allt och alla som finns i hennes närhet.
Hon bor i världens finaste lilla lägenhet i lund. Där känner jag mig trygg.
Hos henne känner jag mig trygg.
Jag saknar henne så mycket ibland.

--->    Så var det dax igen.



Satan.

Det är ett nytt år.
Jag vill inte att det ska hända igen.
Det är minus tjugo jävla grader här och man dör nästan när man lämnar hemmet i strumpbyxor.
Igår fick jag för mig att springa i shorts. Jävligt dumt.
Jag fick också för mig att ringa. Han svarade och jag frågade varför han hade hört av sig till mig några dagar tidigare. Han svarade såklart inte på det. "Jag vet inte" är inget svar. Inte nu längre.
Jag skulle inte ha ringt.

Varför är alla så svåra?
Jag har försökt sluta spela spel. Det verkar vara allas mardröm att just spela spel, ändå likt förbannat gör de det när det väl kommer till kritan.
Jag vill inte vänta 72 timmar innan jag hör av mig, eller en vecka, eller vafan det nu är för jävla regler som gäller.
Inte heller vill jag verka påträngande. För det är väl så man upplevs när man inte spelar spel med någon som spelar dem?
Om jag vill träffa någon så ringer jag, oavsett om det var igår vi knullade.

Jag ska sluta falla. Jag har väldigt lätt för att göra det.
För visst är jag en drömmare.
Verkligheten är inte vän med mig och jag är inte vän med den.
Mitt i allt går jag omkring och tror att saker är som jag vill att de ska vara.
Alltid blir jag besvken. Ibland blir jag inte det.
Oftast får jag ångest när verkligheten bevisar att den har rätt.
Då lägger jag mig under täcket och somnar. Mitt på dagen.
Eller så dricker jag rödvin och glömmer mina drömmar.
Fel, jag får nya drömmar. Glömmer verkligheten.

Amelia och hennes bror Tom har varit i Sverige och hälsat på. Vilken underbar vecka. 
Just nu sitter de på flyget hem till jättelandet.

Här är jag och Amelia.

Och så har det gått sådär jättelång tid sen sist och allt har ändrats.
Ovanför min säng sitter en hatlista.
Den sitter där för att jag ska minnas om jag får ett återfall. Eller om ett oväntat telefonsamtal skulle komma.
Då kan jag titta på listan och minnas, och säga allt det som står på den. Högt och tydligt.
Men det var länge sen jag satte upp den. Och nu har jag tagit ner den igen. Och jag tänker inte mer på det där. Bara ibland. Hela tiden.
Fast mest tänker jag på annat. Till exempel så tänker jag på en konstig kväll i våras när det var snö och jag pratade med en pojke. Det var på en bar som jag inte har varit på sedan dess. En väldigt trevlig bar som bara låg en liten liten bit från min förra boatad.
Nu har jag andra barer att gå till.
I fredags var jag ändå på den baren. Och mötet var kanske det bästa på länge.
Samma tid, samma plats. Men ändå i en annan tid. Allt har ändrats.

Sådär i en vecka har jag gått runt i min egen värld. Fnissat för mig själv, nästan dött av ångest, försökt tänka klart men varje gång kommit fram till -vi får se hur allt blir, vi får se hur det går.
Och förresten så har jag världens bästa man i min säng varje natt. Han sover så sött att man bara vill väcka honom och berätta det. Vilket jag såklart gör nästan hela tiden. Förrutom när jag sover för då har jag fullt upp med att drömma konstiga drömmar.
Igår drack vi massor av gott rödvin som mamma alltid säger att en vinkännare har rekomenderat. Därför brukar jag dricka det. Igår drack vid det, och jag och johan fick för oss att dansa som om vi hade gått på balett. André lagade mat. En soppa som smakade gott med humöret. Och allting har ändrats.

Men så får jag slag i ansiktet hela dagen. Människor som är för små för att förstå. De tror att världen är i en liten bubbla rund dem själva i en förort. Därför sätter jag mig vid ångestsidorna när jag kommer hem. Förmulerar bra meningar och hoppas att någon ska nappa på mina kvaliteér.
Nu är det så iallafall. Att jag vill finna nyhet på den fronten. Jag ändras.

Tidigare har jag aldrig funnit glädje i att hålla en blomma vid liv. Då jag misslyckats har jag avskräckts.
Varje morgon och en gång på eftermiddagen och en gång på kvällen ger jag min basilika vatten. Den är så glad att jag blir glad när jag tittar på den. Igår hade den slokat, då började jag nästan gråta. Den klarade sig.
Pia och jag har börjat älska igen efter en lång sommar. Det känns  så bra. Och vi sjunger sånger om livet ibland. Ganska ofta faktiskt.
I lördags åkte jag till en förort med pendeltåget. Julia, en av de bästa personerna som finns, var med. Vi förstår varandra. Ibland är hon den ända som förstår. Oftast är hon den ända som förstår.
Simon var nästan galen och när soul tape kom så kände jag lycka. Han är så bra för min bästa väninna.
Men så hoppas jag på en förändring som inte går att förutse. För det var bra. Mötet.
Och idag blev jag så glad. Och Julia blev glad för min skull. Men jag låtsas som ingenting för mig själv. Annars blir jag galen. I huvudet. Och kastar mig i sjön på grund av ovissheten.
Men allt ändras.

En kille som jag har träffat ett par gånger, slog till mig på rumpan. Det fick han ångra, för jag gav honom stryk, och sen gick han hem. Rätt åt honom. Hans kompis bara skrattade och sa "du gillar hårda tag i sängen ellerhur!?" så han fick en smäll han med.

Två nakna män i min säng.
Svettiga kroppar och stora snoppar.
Nackhår som kittlar mot läpparna.
Bakfylla och kaffe, öppet fönster och Nouvelle vague.
Sol.

Nu är det funnen! Den bästa Broder Daniel bilden som någonsin tagits. Eller vänta?

Ibland önskar jag att min hand var ett vapen.
En pistol. Då skulle jag skjuta mig med den, och ingen skulle förstå hur det hela hade gått till.

Så har de där spökena varit framme igen. Lampan på toan funkar inte fastän jag bytt den två gånger och rören på toan rinner fastän vattnet är avstängt. Nu har även sänglampan börjat typ glappa. Den tänds bara ibland. Vad vill ni mig onda andar? vad vill ni mig?

As she couldn't remember and he had forgotten they kept thinking about it.

Eleni och Alex var glada för min hemkomst! Och eftersom det var onsdag så... Typiskt bra, som el skulle ha sagt.



Sen gled det och jag minns ingenting, mer än att det var en solig dag.



hah, sen ringde André mitt i natten och jag trodde att jag hade glömt att gå upp så jag fick panik och sprang till kylen. Han lugnade mig och berättade att klockan faktiskt bara var 02.30.
Han informerade om att han skulle komma med tåget kl 10. Glädje!
Och så kom han med sådär 100 kg saker som skulle få plats. Men mysigt var det.
På kvällen firade vi hans ankomst med Julia och massa massa vin.
Dagen efter var det Snabb klubb och jag vet knappt vad som hände men jag drog vid två och mötte upp Jo. Han var som  vanligt sådär himla söt.
På morgonen var han sur och ville sova, men jag skulle träffa Eleni, så vid ett fick vi faktiskt gå upp.
Jag och elleni köpte vars en glass och sen gick vi bland betongen i hallonbergen med en glass i ena handen och en cigg i andra. Sådär poppigt med glass till frukost.

Min mamma hämtade mig vid tåget tillsammans med André, som tydlign hade bestämt sig för att flytta in hos mig i sthlm en vecka senare. Men det visste jag inte då.
Väl hemma så gick André och jag ut i hagen och plaskade i bäcken.

När det blev fredag kom Johanna ut till mig på landet. Jag hämtade henne sådär alldeles lyxigt. med bil.
Sen fick jag veta att jag skulle på Nöjesguidenfest och gala.
På nöjesguiden fick man mat och sprit sådär innan galan. När galaspektaklet var slut så hade massa människor tillströmmat och olika dansgolv var öppna. Ju på bild ovan!
Vi drack en del, men lämnade tillställningen tidigt och tog en taxi till Malte. Han hade köpt en Stor flaska champagne som alla drack ett glas av, förrutom jag och julia, som drack resten. hah.
Sen var vi väldigt glada och gick till KB, där vi självklart gled förbi kön och kom in gratis.
Lite dans och lite fest, men mest drägg. De stängde ju kl 4  så då kom Vide och hämtade oss. Efterfesten var ett faktum. Jag var berusad och däckade på golvet men vaknade av att julia försökte förse mig med mer öl. Det rann kallt och fint över halsen och nacken.
Men vaken blev jag! och där satt vi på en enorm madrass och rökte våra cigg och drack vår... vad var det?
Sen somnade vi alla. Ja, sen fanns det en Bj också.
Vaknade av att mamma ringde och frågade "var är du?" varav jag nyvaket svarar "eh... jag vet inte... eh, på möllan?"
Sen åkte jag hem och tog bilen till mormor.

På söndagen åkte jag till Lund och gick på söndagssoppan på mejeriet. Det var hur mysigt som helst. Maya och jag gick sedan hem till henne för att ta igen en massa tid och skvaller. När jag skulle åka hem blev hon överlycklig, då jag erbjöd en sväng i bilen med hög musik.


På måndagen fikade jag med petter och johanna. Mys alltså!



Sen åkte jag till malmö för att träffa Pontus. Hah, vi åt den förbjudna maten och Pontus fick ont i magen.
Vi träffade Maya, Zander, och Nina en stund och drack öl. Därefter somnade jag i Pontus minisäng.
Dagen därpå gick jag på spa och fick en kroppsinpackning! Det var helt galet, men ganska skönt.
Udda att ligga naken och bli inpackad i fruktgrejs av en annan kvinna.
Sen åkte jag hem till sthlm igen. ganska nöjd.

Ja, så har det gått några veckor och jag har åter igen varit mycket dålig på att skriva.
På måndagen var det knast. Underbart. Jus bror var fullast och dansade på en stege. Kul var det.
I onsdags gick vi till baba. Som vanligt lyckades jag, ju, el och al bli alldeles för fulla.
Haha, jag minns inte så mycket mer än att jag åt ngt skit på 7-11 med ju, som mådde dåligt.
Sen fanns det en N med i bliden som hade en väldigt fin lägenhet.
Sen gick jag hem nästa morgon och fann älskling i min säng. Så sov vi tillsammans en stund.
I fredags var jag på inflyttningsmys i åkeshov. Fick nya bekantskaper.
Vi drog sedan till Sugar bar där ett mycket bra band spelade. Lite öl och sådär på det.
Dagen där på var det lördag och jag jobbade lite på Solliden. Sedan på kvällen var det klubb konstig på fabriken med al, el och ju. Återigen var fyllan ett faktum hos oss alla. Fet dans med bland annat space dragon.
Ju försvann med Si och Ma, Al drog iväg och El försvann hemåt.
Själv åkte jag hem och mötte upp Jo, som var lika söt som alltid. Om inte ännu sötare?
På söndagen sov jag nästan hela dagen, tills ju kom glidande i snön. Vi åt mat och sen ben&jerrys, choklad, lösgodis, kexchoklad, brownies, kaffe och cigg. hah. Inte okej.
Idag gjorde jag semlor med Nes och hans kusin Mol. Det var sjuk mysigt.
Nu väntar jag på el. Vi ska till knast. Party!

Ja, sjuk har jag varit sedan i lördags. Det snurrar i min skalle!
Jag har stirrat in i min gardin i fyra dygn.



Idag är första dagen som jag börjar piggna till och jag vågade återigen se dagens ljus.



Ja, sen fick jag höra ett par av mina favoritlåtar, vilket gjorde mig såhär glad!



sen piggnade jag till ännu mer när den goda ipren som jag knaprat i mig började verka.
Jag började då klä mig, och tyckte det var väldigt roligt då jag inte fått göra detta på nästan en vecka.



Jag blev sedan besatt av min midja och försökte fota den jättemånga gånger med ganska dåliga resultat.



haha, jaja, sen blev jag alldeles för yr för det hela spektaklet och började därför kräkas rakt ut.
Ja, det var ganska äckligt. Men det var bara att torka hela lägenheten. Jag började direkt tänka på B, när han en gång på en fest gick in på toan för att spy, men kom inte ut, det bara hördes konstiga ljud. Sen lyckades någon öppna och då låg han där, och det konstiga var att det var kräk överallt, på väggarna och i taket. herregud! Den enda logiska förklaringen är att han måste ha stått upp och kaskadkräkt, samtidigt som han snurrat runt.
aja, jag måste iallafall berätta att jag ljög om min spya. Jag blev bara lite yr och fick lägga mig i sängen igen. Det lät ju ganska mycket spexigare med att spy, men jag måste hålla mig till sanningen idag.



Förresten så fick jag komma hem till F igår. för att duscha och äta lite mat. Ju var ju där och vi var alldeles lyckliga över att få se varandra igen. Det var ju hela fyra dagar sen! hah. Vi hade mys och kramades i soffan. jag med feber och hon med en big hangover. Hon kommer hit sen. JA!!!

I onsdags förfestade jag, Julia, Eleni, och Alex hemma hos mig. Det resulterade i mycket vin och en kamp om livet. Eller en kamp om mitt liv kanske.







Ja, sen dansade vi och dansade och dansade och pratade med märkliga människor.
Jag och Alex på bilden nedan.



Vi drog på efterfest.
Konstigt nog hamnae vi istället hos mig, och efter ett tag tittade jag på människorna i min lägenhet och frågade
"Vem FAN är ni?" haha, sen tvingade jag dem att gå.
Dagen efter vaknade jag och Ju. Jag trodde att mitt huvud skulle sprängas. Vi låg i sängen hela dagen lång, och inte förrän klockan slog fem gick vi upp för att laga kvällsmat. Efter det krängde vi en hel Ben&Jerry's!

I fredags skulle jag och Ju ha en myshemmakväll. Vi gick ner till affären för att köpa mjölk och just när vi skulle fimpa camelen och gå in i affären kom två killar och frågade oss om vi ville följa med och spela biljard. Vi sa "ja, varför inte?" så hängde vi på. De bjöd på både vin, öl och trevligt sällskap.
Vi gick sedan vidare till marie lavau. De ville hellre dra in till stan men vi sa nej. Därefter raggade vi drinkar eftersom vi bara hade med oss "MJÖLKTJUGAN" , alltså den tjuga som vi skulle handlat mjölk för.

Igår klippte jag Ju med min nya sax som jag fick av mamma i julklapp. Hon blev så jävla snygg. (fast det är hon ju redan)

Jag märkte inte var jag hade satt mig. Inne i min egen värld. Tittade upp och insåg att den lilla gulliga gubben med den randiga mössan återigen satt mitt emot mig.
Märkligt.

Snön knarrade under min fötter när jag gick mot tuben från min faster denna morgon. En kille gick en bit framför mig, och min första tanke var "ah, en synthare". Det var frisyren som sa det, rakad på ena sidan. Efter en mer grundläggande analys kom jag fram till att han inte alls var en synthare.
Mina motargument:
-Det visade sig att frisyren var en mohak, och att håret var i dreads.
-Han var en aning lönnfet.
-Han bar gula, oknutna everestkängor.
-Jackan hade en stor dödskalle på ryggen.
-De svarta jeansen satt riktigt illa.
-OCH han visade sig ha bockskägg.
Besvikelsen var stor. Första anblicken hade ljugit och jag fick stå ut med att killen istället var någon slags kan-inte-sätta-i-något-stilfack-men-försöker -vara- lite -punkig. fan.
Väl på tåget satte jag mig mitt emot en liten söt gubbe. Han hade grått skägg och en blå/vitrandig stickad mössa.
Han öppnade varsamt sin post. Ett kuvert var i papper med döskallar. När han öppnade det log han mycket stort, och jag kunde inte låta bli att le jag med.
En mycket överviktig man gick på och satte sig på ett säte på andra sidan gången. Han var alldeles rund, och det lustiga var att hans ansikte också var runt. Det rundaste jag sett faktiskt, men hakan var spetsig. På näsan vilade ett par Ray Ban glasögon. Han såg ganska trevlig ut.
Vid dörren stod en tonårskille och snackade med sin kompis om något irrelevant i hans hokeylag. Emellanåt kliade han sig mindre diskret mellan benen. Jag blev lite äcklad, men tänkte att det är väl så de stackars pojkarna har det när pubeshåren växer ut.
En hostar, an annan pratar i telefon, en annan har pluggat ipoden i öronen.
Jag gick av vid slussen och gick hem.

" Jag får pan i i i i i i i i k,  jag får pan i i i i i i i i k "
Så löd låten som jag glatt dansade till med några av mina bästa vänner. J, P och P. Det var underbart. Jag kände mig dock lite stel pga min frisyr. Jag tänkte att den kanske skulle falla ner. -haha, töntigt nog va? Att bry sig om frisyren när man dansar. Men jag var inte stel, inte alls faktiskt. Det var bara mitt huvud som jag inte lät guppa sådär larvigt fram och tillbaka, som jag brukar.
Hemmafest på nyår. Perfekt. Jag gillade det mycket. Skönt folk, skön musik och skön stämmning.
Innan dess hade jag varit hemma hos J. Vi hade gjort en god pastasallad och sedan förfestat med några andra. GTn och vinet satt fint men ändå kände jag nästan ingen berusning. konstigt.
Dagen till ära hade jag på mig päls och röda pumps. Jag och anton hade väldigt roligt åt det. Vi förvrängde vår dialekt till någon slags överklass-stockholmska och skämtade fröjdigt om både det ena och det andra. Det var så roligt att träffa honom igen.
Väl på festen, var det många kära återseenden. Det var också många som jag var glad över att äntligen få träffa. Hon till exempel. Hon var lika trevlig som sin syster och vi hade mycket att prata om.
På tolvslaget hände det. Blicken. pang.
Alla skrattade, skrek, var glada. Jag kunde inte. "Gott nytt år".
"fan ta dig" var smset han fick.
Sen gick jag in igen. Han stod allt passande bra till. "att du var ett as visste jag, men ett sånt stort jävla as trodde jag inte att du var". Jag sa det kontrollerat. mycket.
"ska vi gå ut och prata?" jag vände mig om och han tog det som ett ja.
Jag vet inte hur länge. Hade ingen tidsuppfattning.
Men efteråt passade det bäst att gå hem. Vi tog bussen. Jag älskar henne. Jag ältade. Lyssnade. Lyssnade till mina egna tankar och orden som grävde sig in i mig.
Hon bekännde att hon tagit ett paket Marlboro light av någon okänd. Jag skrattade.
Vi tog en på vägen från bussen.
"ja, Marlboro light är ändå ganska goda" sa den som bara röker camel.
"hahaha, men detta är en camel" sa den andra som bara röker camel.
Vi skrattade gott båda två, samtidigt som vi bolmade våra camel - så som alltid!
Kanske hade detta tagit på mig, för jag vaknade redan vid halv 6 och kunde inte somna om. Jag åkte hem. La mig i min säg och gick inte upp förrän mamma kom in, vid sådär 18-tiden, och sa att vi skulle äta.
Jag åt lite. Jag är inte kräsen och min mamma lagar alltid god mat, men detta var inte gott.
Sen la jag mig igen. utmattad.
Nu är det nog. För alltid.
Jag kallar det vad jag vill.

Idag hände något historiskt.
Jag gav bort två par skor. (!!!!!!!!!!!!!!!!!) Min samlig på ca 50 par har alltså nu blivit två mindre.
Passade även på att rensa ur mitt galma liv.

Idag, den 26/12 -2008, Annandagen, vaknade jag i vissheten om att vara 364 dagar kvar till 20. I och för sig var det inte alls det jag tänkte på när jag vaknade. Solen sken och frosten hade lagt sin gnistrande matta över landskapet under natten. Alert som jag alltid är, skuttade jag ur sängen och drog på mig mammas gamla slappa långkalsonger, för att sedan kila ner och äta frukost. Min familj kom in genom dörren när jag just hade svalt min sista tugga. De hade varit ute på en härlig morgonpromenad med hundarna. Mamma informerade mig om att jag skulle klä mig då storbesök från grannlandet skulle komma över en enkel brunch, sådär runt tolvsnåret.
Det blev en trevlig tillställning, och även mina två äldsta kusiner och deras mor deltog. Tyvärr kunde våra gäster inte stanna längre än ett par timmar för vi hade en släktmiddag i malmö redan klockan tre att passa.
Jag satte mig framför ratten och mamma i sätet brevid, självklart med min bedårande jackrussel i knät. Det var en förfärlig dimma nästan hela vägen, och väl inne i malmö var det inte mycket bättre. Folk sprang över gatorna, yra som höns, med tomma blickar, och händerna fulla av mellandags-rea-kassar.
Vi hade tur. En parkeringsplats stod ledig nästan precis vid porten.
Hissen var tom, så vi valde att ta den istället för trapporna till femte våningen. Resterande delar av familjen och släkten hade kört i förväg och var därmed redan på plats. Jag blev direkt tillfrågad vad jag ville dricka, och eftersom uttycket "rödvinsvänster" ligger så bra i min mun, valde jag rödvin.
Jag njöt av vinet och den lilla förrätten tillsammans med alla de andra, och åt därefter en fantastisk huvudrätt med ett passande vitt vin.
Blåsan började ge efter och jag valde att kombinera ett toalettbesök med ett telefonsamtal. Han var entusiastisk! "Ring mig senare, när du är på väg!"
Tillbaka till bordet kom jag, och informerade om att jag skulle stanna i malmö för natten. Några öl med några vänner skulle bli trevligt.
Sådär en timme senare var det dax för dessert, när det plingade i min ficka.
Klödd, tjafs. Okej jag ringer och frågar en andra part om inte han vill husera mig för natten? Självklart, han har alltid varit en ängel. Vägbeskrivning. slut.
Kvällen led mot sitt slut och jag ringde. "Men vänta, alltså jag trodde, jag ska... vi ska... jag trodde du... är du sur?"
Lätt blir jag kall av sådant. "Nej, jag lägger på nu, hejdå....nej, måste sluta... måste sluta, hejdå." Helt kallt. Helt utan medkänsla. Ibland är jag kanske elak, eller låter elak. Men det är bara besvikelse. Jag blir inte sur.
Jag satt fram, mamma körde. Jag skickade ett meddelande till ängeln och tackade för hans vänlighet att vilja husera mig men att jag var tvungen att lämna återbud. Jag frågade ändå om ängeln kanske ville se en mycket omtalad utställning med mig, dagen därpå. Svaret blev ja.
Nöjt la jag in en snus under läppen. Ganska välförtjänt. Han skickade ett dåligt be-om-ursäkt-meddelande, som jag nästan godtog. Jag godtar inget där längre.
Väl hemma igen, la jag mig under en filt och avnjöt en kopp te till en ganska dålig film.
Det börade välla fram som en våg och nog lät jag filmen då sluka mig ännu mer. Tack och lov för det.
Spegeln säger sanningen och det vet jag mycket väl. Efter julmaten är man tjock.