dactylo

Snön knarrade under min fötter när jag gick mot tuben från min faster denna morgon. En kille gick en bit framför mig, och min första tanke var "ah, en synthare". Det var frisyren som sa det, rakad på ena sidan. Efter en mer grundläggande analys kom jag fram till att han inte alls var en synthare.
Mina motargument:
-Det visade sig att frisyren var en mohak, och att håret var i dreads.
-Han var en aning lönnfet.
-Han bar gula, oknutna everestkängor.
-Jackan hade en stor dödskalle på ryggen.
-De svarta jeansen satt riktigt illa.
-OCH han visade sig ha bockskägg.
Besvikelsen var stor. Första anblicken hade ljugit och jag fick stå ut med att killen istället var någon slags kan-inte-sätta-i-något-stilfack-men-försöker -vara- lite -punkig. fan.
Väl på tåget satte jag mig mitt emot en liten söt gubbe. Han hade grått skägg och en blå/vitrandig stickad mössa.
Han öppnade varsamt sin post. Ett kuvert var i papper med döskallar. När han öppnade det log han mycket stort, och jag kunde inte låta bli att le jag med.
En mycket överviktig man gick på och satte sig på ett säte på andra sidan gången. Han var alldeles rund, och det lustiga var att hans ansikte också var runt. Det rundaste jag sett faktiskt, men hakan var spetsig. På näsan vilade ett par Ray Ban glasögon. Han såg ganska trevlig ut.
Vid dörren stod en tonårskille och snackade med sin kompis om något irrelevant i hans hokeylag. Emellanåt kliade han sig mindre diskret mellan benen. Jag blev lite äcklad, men tänkte att det är väl så de stackars pojkarna har det när pubeshåren växer ut.
En hostar, an annan pratar i telefon, en annan har pluggat ipoden i öronen.
Jag gick av vid slussen och gick hem.