dactylo

" Jag får pan i i i i i i i i k,  jag får pan i i i i i i i i k "
Så löd låten som jag glatt dansade till med några av mina bästa vänner. J, P och P. Det var underbart. Jag kände mig dock lite stel pga min frisyr. Jag tänkte att den kanske skulle falla ner. -haha, töntigt nog va? Att bry sig om frisyren när man dansar. Men jag var inte stel, inte alls faktiskt. Det var bara mitt huvud som jag inte lät guppa sådär larvigt fram och tillbaka, som jag brukar.
Hemmafest på nyår. Perfekt. Jag gillade det mycket. Skönt folk, skön musik och skön stämmning.
Innan dess hade jag varit hemma hos J. Vi hade gjort en god pastasallad och sedan förfestat med några andra. GTn och vinet satt fint men ändå kände jag nästan ingen berusning. konstigt.
Dagen till ära hade jag på mig päls och röda pumps. Jag och anton hade väldigt roligt åt det. Vi förvrängde vår dialekt till någon slags överklass-stockholmska och skämtade fröjdigt om både det ena och det andra. Det var så roligt att träffa honom igen.
Väl på festen, var det många kära återseenden. Det var också många som jag var glad över att äntligen få träffa. Hon till exempel. Hon var lika trevlig som sin syster och vi hade mycket att prata om.
På tolvslaget hände det. Blicken. pang.
Alla skrattade, skrek, var glada. Jag kunde inte. "Gott nytt år".
"fan ta dig" var smset han fick.
Sen gick jag in igen. Han stod allt passande bra till. "att du var ett as visste jag, men ett sånt stort jävla as trodde jag inte att du var". Jag sa det kontrollerat. mycket.
"ska vi gå ut och prata?" jag vände mig om och han tog det som ett ja.
Jag vet inte hur länge. Hade ingen tidsuppfattning.
Men efteråt passade det bäst att gå hem. Vi tog bussen. Jag älskar henne. Jag ältade. Lyssnade. Lyssnade till mina egna tankar och orden som grävde sig in i mig.
Hon bekännde att hon tagit ett paket Marlboro light av någon okänd. Jag skrattade.
Vi tog en på vägen från bussen.
"ja, Marlboro light är ändå ganska goda" sa den som bara röker camel.
"hahaha, men detta är en camel" sa den andra som bara röker camel.
Vi skrattade gott båda två, samtidigt som vi bolmade våra camel - så som alltid!
Kanske hade detta tagit på mig, för jag vaknade redan vid halv 6 och kunde inte somna om. Jag åkte hem. La mig i min säg och gick inte upp förrän mamma kom in, vid sådär 18-tiden, och sa att vi skulle äta.
Jag åt lite. Jag är inte kräsen och min mamma lagar alltid god mat, men detta var inte gott.
Sen la jag mig igen. utmattad.
Nu är det nog. För alltid.
Jag kallar det vad jag vill.