Det exploderar.
Jag försöker och försöker. Ungefär som när man är liten och ska lära sig cykla, man försöker och sen trillar man. Om och om igen. Om och om igen. Sen får man skrapsår på knäna som gör jätteont att tvätta. Mamma säger "stilla, vi måste få ut gruset." Men vilket barn kan vara stilla när det gör så himla ont.
Det gör så himla ont.
Iskalla fingrar försöker desperat leta sig in till varm hud. Ett nej får jag. Två nej. Tre nej.
Jag vill inte ge mig, för den lilla bit av tråden som finns kvar får inte klippas.
Små bäckar bildas på mina kinder. De liksom kommer från olika håll och bildar tillslut en stor flod. Det finns inget stopp. Det bara rinner.
Tusen filmslut rullar förbi bakom ögonlocken. Mitt slut. Vilket är det egentligen, ska jag hoppa från ett stup och isåfall vilket?
Allt är mitt fel.
Det gör så himla ont.
Iskalla fingrar försöker desperat leta sig in till varm hud. Ett nej får jag. Två nej. Tre nej.
Jag vill inte ge mig, för den lilla bit av tråden som finns kvar får inte klippas.
Små bäckar bildas på mina kinder. De liksom kommer från olika håll och bildar tillslut en stor flod. Det finns inget stopp. Det bara rinner.
Tusen filmslut rullar förbi bakom ögonlocken. Mitt slut. Vilket är det egentligen, ska jag hoppa från ett stup och isåfall vilket?
Allt är mitt fel.
Kommentarer
Postat av: Alex
:( Karin, jag vill träffa dig nån dag snarast.
Postat av: amanda
<3
Trackback
